7+7 med omättlige Jan Snygg

19466400_1158637597573759_4830776046533243128_o.jpg

Efter en lång och framgångsrik karriär på bland annat Ericsson och Ledstiernan är Jan Snygg allt annat än mätt. Idag är han både konsult och styrelseledamot i flera start-ups. Ett av de senare bolagen såldes nyligen till Google.

I 7+7 tar vi den här gången för första gången klivet utanför Norrbotten. På andra sidan bordet sitter nämligen Jan Snygg, som är på ett av ganska många besök i norra Sverige.

Stockholmaren har en lång och framgångsrik karriär bakom sig. Han var bland annat chef för strategier och affärsutveckling på Ericsson Datacom Networks and IP Services i Silicon Valley i slutet på 90-talet, och jobbade därefter med investeringar för riskkapitalbolaget Ledstiernan.

Vid ett besök i Umeå 2006 fastnade han för utvecklingen i staden och har sedan dess bland annat varit med och tagit fram konceptet Infotech, samt har sedan 2011 engagerat sig i inte mindre än sex bolag i Västerbotten. I dag är han bland annat ordförande i Sportswik och har nyligen lämnat samma post för LimesAudio efter att bolaget köptes upp av Google.

Jan Snygg har upplevt och uppnått mer än de flesta, men vill inte slå sig till ro.

Vem är Jan Snygg?

— Det är en bra fråga. Jag är nog en entreprenörs-wannabe som inte själv hittat idéerna som jag vill driva hela vägen. Det är väl det jag kommit på allt eftersom.

— Inom storföretagsvärlden var jag väldigt mycket intraprenör, jag kom på nya saker hela tiden och ville förverkliga nya grejer. Sen var jag i riskkapitalbranschen och då finansierade jag andras idéer. Nu jobbar jag väldigt mycket som affärsängel och investerar i entreprenörer och bolag, och sitter i styrelser. Jag har ju varit med och startat en massa bolag, men aldrig drivit dem hela vägen. Däremot har jag hjälpt entreprenörer att göra den resan.

Vem är du absolut inte?

— Jag är inte… jag är inte… byråkrat. Kanske tänjer jag på gränserna lite väl mycket ibland. Jag skulle aldrig klara av att vara i en arbetssituation där man gör samma sak hela tiden och måste följa allt för mycket strikta regler. Jag gillar att testa nya saker.

Du jobbar med platsutveckling, har varit investment manager för Ledstiernan, management konsult på Bearing, gjort karriär på Ericsson och hjälpt start-ups och innovationssystemet i Umeå. På håll ser det i alla fall ut som en karriär med mycket variation.

Vilket uppdrag har varit mest betydelsefullt för dig?

— Det tror jag är väldigt svårt att säga. Jag ser mig väl idag som ett resultat av väldigt många olika erfarenheter. Utan åren på Ericsson hade jag inte förstått internationella affärer och behovet av struktur i stora organisationer. Även om jag säger att jag inte är byråkrat förstår jag att det behövs struktur.

— Jag hade inte förstått samverkan mellan kapital och entreprenörskap om jag inte hade varit i riskkapitalbranschen, eller om jag inte hade suttit på andra sidan och hjälpt entreprenörer att resa kapital.

— Och jag hade ju inte förstått platsernas betydelse för entreprenörskap och innovation och tillväxt om jag inte hade jobbat med platsutveckling. Summan av det gör att jag har ett helhetsperspektiv. Jag förstå komplexiteten, faserna man måste förhålla sig till för att bygga nåt som går längre än trädtopparna.

Rekommenderar du andra att testa mer i sina karriärer?

— Jag tror att man bör vara beredd på att starta om flera gånger under ett yrkesliv. Det värsta som hade kunnat hända mig är om jag hade fastnat i ett fack och upptäckt för sent att ”Shit, nu är jag inte konkurrenskraftig längre i det här. Nu vill de inte ha mig längre.”. Tvekar man i klivet kan man som trotjänare i många år hamna i ett läge där nån annan bestämmer att ens arbetsuppgifter inte behöver göras längre.

— Man måste våga ta klivet. Det är väl litegrann innovationstänk i det. Christensens ”Creative destruction”. Att våga ta klivet själv innan nån annan säger åt dig att du borde ha gjort det.

Du skulle kunna luta dig tillbaka, men ger dig i stället bland annat in i start-ups som LimesAudio och Sportswik. Varför?

— Passion! Jag menar, jag kan inte slå mig till ro. Det är som du säger, jag skulle kunna göra det och odla andra intressen på ett mer målmedvetet sätt. Jag skulle kunna satsa på att sänka golfhandikappet, men jag känner att de här sammanhangen och att jobba med entreprenörer ger mig mest energi. Jag vill ha kul!

Du får återvända till Menlo Park 1998 och ge ditt yngre jag ett råd. Vilket?

— Det är ett antal saker jag lärt mig den hårda vägen. Jag skulle till exempel tidigare sålt av vissa aktier som jag höll kvar. Jag höll kvar Ericsson-aktien från 230 till 3 kronor och där stödköpte jag kraftigt, men då vände det å andra sidan. Men jag var väldigt uthållig där, korkat uthållig. Jag har lärt mig att outsourca alla investeringar som inte har att göra med att bygga bolag.

— Jag skulle väl också velat se potentialen i Google. Jag bodde ganska nära dem och tänkte att ”Google, hur fan kan det bli nåt?!”. Det var ju Alta Vista som gällde, och Yahoo. Vi träffade på Yahoo på stränderna utmed Stilla havet. Verkade vara ett fantastiskt coolt bolag. ”Google, hur ska de kunna slå?”. Det hade ju varit kul att vara med på den resan i stället.

— Det hade ju också varit kul att se lite av Apples inre liv också när vi ändå var därborta. Vi bodde ju i samma område som Jobs och jag satt faktiskt och pratade med honom vid lekparken när vi var där med barnen. Jag visste ju vem han var, men han visste bara att jag var på Ericsson. Det är en sån där sak jag skulle velat ha gjort, att ha varit på insidan av nånting som blivit så stort. Då kanske jag hade varit kvar lite längre i Silicon Valley i stället för att flytta till Stockholm. Men å andra sidan, jag ångrar ingenting.

Du har ju gjort en del insatser för Umeå. Om du får fritt spelrum att göra något för Norrbotten - vad gör du?

— Det finns en attityd i norra Sverige som är ”inte är det så illa” och man inte vill förhäva sig. Och jag pratar med många som tycker ”Vafan, han gjorde ju konkurs. Det är ju skandal, fruktansvärt!”. Sånt hämmar. Det är ingen som vill misslyckas, och ingen som absolut siktar på det. Men det kommer hända om man tar risker.

— Jag lärde mig en grej i Silicon Valley: ”Har du inte spänt bågen så hårt att den brustit minst tre gånger så har du inte försökt tillräckligt. Då är du en fegis.”. Där har man jävligt stor respekt för de som vågar. Vi behöver höja ribban för att det är okej att lyckas och att berätta om de som lyckas utan att folk blir avundsjuka. Men vi måste också våga ta risker och misslyckas för att entreprenörskapet ska leva och inte domineras av wannabes. Där emellan finns entreprenörskapets själ. Det skulle man behöva jobba ganska mycket med här uppe.

— Det finns en sak som karaktäriserar Silicon Valley, men också delar av Sverige - exempelvis Umeå. Där finns hög tillit till varandra, andra och systemet, samt hög tolerans för oliktänkande, nykomlingar med mera. Det brukar kallas överbryggande socialt kapital och är grunden. Det är grunden för att entreprenörskap biter i ett system. Du kan bygga hur mycket struktur du vill, men har du inte kulturen med dig så biter den dig i baken.

7 snabba frågor

Vi avrundar med sju snabba frågor. För att ta pulsen på Jan får han välja mellan två alternativ. Varannan fråga är privata val, och var annan vilka bolag han skulle vilja jobba för eller tillsammans med. Som vanligt börjar vi med det privata valet.

New York eller Åre?
— Åre.

Ica eller Mathem?
— Ica.

SVT eller Netflix?
— Netflix.

Almi Invest eller Vinnova?
— Då säger jag Almi Invest, de gör ett väldigt bra jobb.

Räkor eller renstek?
— Räkor.

Apple eller Spotify?
— Spotify bara för att det är svenskt.

Norrlandsoperan eller Melodifestivalen?
— Norrlandsoperan.

Rob Samuraj